På Ingólfstorget står ett litet rött hus med vita knutar och grästak, Eldhús – The Little House of Music. Inspired by Iceland tar dit 16 isländska artister som live-streamas under festivalen.

Nyss spelade Snorri Helgason (Snorri och Silla). Med en susande vind i bakgrunden (trots att vi satt inomhus) passade jag på att ställa lite frågor:

There’s a kind of a music boom going on here at the moment. What’s up with that?
I guess we’ll know later, in a few years. But we feel it and hear it to. We kind of help eachother out, we’re all friends. Sounds corny but it’s true.

What’s your relationship to this festival?
I’ve performed each year since 2006. It’ a big and important part of the icelandic music scene. Something to look forward to. Feels a bit like watering the ground. It gives a boost. It’s also getting better and better.

What do you like about Iceland Airwaves?
It’s our home! We can run to shows where everybody we know is playing. You just walk around and drop in at different places. It has a harvest feeling. And the crazy party people of course.

Regarding the wind…
Makes it a little bit more fun! But this is not normal, it’s the worst case scenario. A roof went off and a window broke at my neighbour’s house.

Who do you look forward to see?
I’m too busy but if I could choose I would like to go to Dirty Projectors! And Hjaltalín.

What would you say to others they can’t miss?
Boogie Trouble – icelandic retro disco
Sin Fang
Ásgeir Trausti

I’ve heard that people tend to believe in elves here. True? You?
It’s stories that kind of got stuck with you, like a nice grandma story. It’s a nice thought, to be respectful towards nature. It’s more fun to believe in than not to. There’s no wasted energy in that.

Which song would you like me to link to?
River

Snorri & Silla.

Inspired by Iceland har även en kampanj där de tar reda på vad Island skulle heta om man själv fick välja, vad är ditt Island. Under en värmande kaffe fick det bli Windland för mig. För Snorri blev det Homeland.

Dagens inspiration:
Denna video av Inspired by Iceland om hur det kan se ut andra dagar. Dans och natur utlovas!

http://vimeo.com/12236680

.Gustav Nord

Vaknar återigen till stormen utanför som under natten väckt mig med några ryck. Har bara vart att ignorera huset rörelser och blunda igen. De har mätt vindstyrkor på upp till 51m/s.

Torsdagen kontrasterade gällande off vs on venue. Det började med ”the Maple invasion” där en handfull band från Kanada spelade på Hresso. Half Moon Run var skönt musikaliska och duktiga på varsin trumma. Sångaren Devon Portielje påminner ibland om Brett Dennen. Bästa låt: Full Circle.

  
< Half Moon Run < > Bar Brothers >

KEX var överbelarmat med folk. Och återigen blev vi uppassade av amerikaner som bara pratade om sig själva, bara frågar om svenska tjejer och att man borde åka till USA. Shabazz Palaces & Thee Satisfaction såg vi där.

Byggnaderna imponerar fortfarande. Me and My Drummer i operahuset Harpa. Phantogram, Soley och Purity Ring på the Art Museum.

    
< Harpa < Me and My Drummer > Soley >

Of Monsters and Men avslutade kvällen. De jag sett fram emot mest och de levererade definitivt. Storband på bredden och säkra på tonerna. Extremt trallvänligt då i princip alla låtar har la-la-la-sektioner.

  
Of Monsters and Men

Annars då. Vi hade turen att sitta i vägen för Robert Robertsson och hans väldruckna, halvnorska vän Johannes, som tog med oss på en tur i stormen i väntan på Purity Ring. Jag frågade bl.a om tron på älvor. Han skrattade och sa att det bara var en turistgrej. För att avsluta med att det dock finns en mask (tror han menade orm) i en av sjöarna som han själv hade sett.

Johannes, Alex & Robert.

Det är den första november idag, starten på den månadslånga mustasch-kampanjen för att höja medvetenheten kring mäns hälsa – Movember. Om man är med (jag och Alex är med) är det rakdag idag. Sen får mustaschen växa fritt och förhoppningsvis bli tillräckligt uppseendeväckande för att höja medveten hos åtminstone en. Så:

Läs mer om på Movember eller FB.
Kolla in vårt MoTeam.

.Gustav Nord

Efter överläggning ger jag första festivalkvällen temat socialt. Det var förstås inte svårt att bryta tystnad med prat om gårdagens stormande. Dock behövde ingen tystnad brytas. Första och onsdagskvällens enda spelning med  Cousins drogs av i en kulört källarvåning på klubben Bar 11. Fick mina tankar att gå mot Seattle. Ensam med foten på en taktfast baskagge till kastig gitarr och nordamerikansk sång. Mycket bra! Detta var alltså Alex oväntade vänspelning och det visade sig att han hänger med sångaren i Purity Ring som spelar ikväll och som definitivt får bli en anledning att gå dit.

Tillbaka till det sociala. På spelningen dyker en annan Halifaxare upp, Lou, en gammal gymnasievän till Alex (jag känner inga), nu utbytesstudent på ön. Vi tar oss till klubben/baren/hostelet KEX. Tydligen populärt vilket känns förståeligt då det är öppet, varmt, bokfyllt och trevligt.

Ett annat tema var Halloween som uppenbarligen tog plats igår. På Bar 11 lade t.ex chewbacca sin håriga ram på min axel. En ytterst hornprydd djävulsfigur visste att han var uppseendeväckande och tog det till sin favör på KEX. Och så var det den näsblödande finnen i vitt som var överallt och ingenstans. Det känns som att festivalen är tillräckligt liten för att vi kommer stöta på alla vi träffade igår igen.

På nästa bar Kaffibarinn fortsatte det sociala med italienare, kanadensare och amerikaner (har inte träffat några islänningar än). Det blev en klassisk interaktion med amerikanskan Carolyn som bara öste och öste ord som ”and I like, and then he like and then I like”. Hon och hennes två omaka vänner är på Iceland Airwaves endast pga radioprataren Jason Bentley på stationen KCRW i L.A. Uppenbarligen tar de in allt denne man säger och fem minuter efter att han nämnde Airwaves var biljetterna bokade. Trevligt.

< Lou, Canadamannen & Alex < > Carolyn med vänner >

Var lite barsnack om korrugerad plåt vs små trähus innan jag begav mig hit. Än så länge ligger trähusen i lä då de allra flesta husen här har färgglad plåt på ytterväggarna. Låter lite schabbigt men det ser bra ut.

Så, förutom uppvaknandet till den asfaltshackande supermaskinen utanför det halvöppna fönstret har detta börjat bra. Inte desto mindra pga Romeo, huskatten där vi bor.

Romeo och Alex.

Då folk verkar gilla och subscriba på vår spotifylista länkar jag återigen med tips på Purity Ring – Ungirthed och Boy – The Promised Land.

Kolla upp: Islänningars tro på älvor. Delvis baserat på detta radioprogram.

Dagens line-up:

.Gustav Nord (tweet me!)

På flygplatsen välkomnades vi av dessa:

Tydligen mer så här som det för sig, i jämförelse med min tidigare lusekofta.

Även vinden tog emot oss. En underdrift. Det blåser nåt djävulskt här på ön. Knappt så det går att gå eller andas. I motvind står vi still, i medvind springs det.

Vi har hittat våra festivalband och är på väg ner på området för att kolla på Cousins. Kvällens line-up:

.Gustav Nord