Det är tråkigt när man blir besviken, och det är egentligen bara förnamnet på känslan som genomsyrade kroppen under och efter Vulkanos spelning som öppnade lördagens Popaganda. Ett band som ändå låter rätt spännande på skiva, kändes i det närmaste som en förolämpning mot mig som publik. Även om jag gjorde mitt bästa för att inte ta det personligt. Det ska sägas att några smått desperat koreografiska försök gjordes för att gjuta liv i vad som kändes som en evighet, bland annat genom två svarta hoppande gnuttar. Men om basen brummar ostämt och i otakt, ljudet suger och mellansnacket är håglöst oinspirerat räcker det inte med all världens pappfigurer och dansande låtsasdjur för att lyfta en konsert. 

Eller så var det bara jag som inte förstod.

/P

Att arrangera festivalen på Eriksdalsbadet känns fortfarande fräscht. Det finns alltid någon dåre som vill bada även fast daggen nästan blir till frost så fort solen gått ner this time a year.

Frida Hyvönen – ett tvärsnitt av musiksmaken som delas av ALLA musikläggare på P3.

Hyvönen-mannens moves får Friendly Fires-sångaren att framstå som Magnus Uggla.

iamamiwhoami i Chewbacca F/W-13.

Årets kanske sämsta bild får illustrera hur bra Teddybears faktiskt är, trots att bokningen är mer än förutsägbar.  

//CHRISTOPHER & SEBASTIAN 

Friendly Fires på lilla scenen.

Är det något Popaganda har lyckats med i år så är det att boka nästan enbart sjukt snygga akter (givetvis med några undantag, men vi väljer att inte nämna några namn). Urban Cone förgyllde vår eftermiddag med ett fint gig strax innan Damien Rice drog igång sitt gåshudskalas på andra sidan festivalområdet. Årets mest estetiskt tilltalande gig stod dock iamamiwhoami för med en gigantisk hipsterkvadrat på scen och matchande Slagsmålsklubbenduplikater på kör, synth och trummor. 
 

Vi lämnade nyss lilla scenen där britterna i Friendly Fires bjöd på den mest intensiva spelningen såhär långt. Vi misstänker att sångaren Ed Macfarlane dragit i sig några linor av ”det goda vita” (och då pratar vi inte om vinet!) innan han gick upp på scen, eller så var han bara väldigt pepp på att få möta Stockholmspubliken innan den skandinaviska sommaren slår igen portarna för i år.

Nu återstår bara Teddybears spelning och efter det kan man om man vill besöka någon av de klubbar som anordnar efterfester för den som inte har fått nog av festivalande för idag.  På Popagandas hemsida hittar ni mer information om vilka dödskoola DJ-akter som dyker upp på respektive klubb. 

Vi berättar givetvis ALLT imorgon. 

Adjö for now.

CHRISTOPHER & SEBASTIAN

Föga förvånande, hade nästan lika många vallfärdat till stora scenen för att se singer-songwritern Damien Rice som till gårdagens Thåström-konsert. Irländaren inledde den första låten, från B-sidan av The Blower’s Daughter-singeln, på felfri franska. Ensam på scenen med en gitarr, framförde han därefter sina mest välkända låtar som en rutinerad balladprofet, upplyst av en disig strålkastare. Damien Rice har idag tjugo år som artist på nacken, så visst förstod han precis vad publiken krävde och efter att ha frågat den stora gungande massan vad de ville höra, pluggade sångaren ur gitarren för en helt akustisk version av Cannonball. Med en till synes genuin värme och ett nyvaket intresse hos sin publik, fortsatte han sin konsert med nummer som Hallelujah, The Blower’s Daughter och avslutningsvis Amy. Mot slutet kunde man nästan höra hur det mest osentimentala hjärtat smälte, när publiken försiktigt och trevande stämde in refrängerna på 9 crimes.

Damien Rice gick från att vara en sömnig bokning som inte släppt något nytt på sex år, till en liveartist som var precis vad Popaganda-publiken behövde. 

Trötta och en aning bakfulla efter gårdagens Popaganda-efterfest på Trädgården gled vi in på festivalens presscenter i Erikdalsbadet för att hustla till oss några koppar gratiskaffe. Till vår stora glädje (och förvåning) hittade vi även Sveriges största superstjärna (sorry Noomi) som givetvis gav oss några av sina dyrbara minuter för en EXKLUSIV intervju.
 

Gud vad roligt att du är här! Vad ser du mest fram emot att se idag? 

– Urban Cone ska bli roligt! Och konstsimmet såklart!

Det ryktas om att det hus du bor i på Liljeholmen på senare tid har börjat kallas för ”Robynhuset”, slipper du gårdsstädningen nu på grund av din mightyness? 

– Men alltså vadå? Jag bor ju i Sköndal.

 Häromåret gjorde du succé med din Body Talk-trilogi, när planerar du att släppa något nytt?

– Jag förstår inte vad ni pratar om.

Kommer du gästa Teddybears ikväll?

– Varför skulle jag? 

*Robyn heter egentligen något annat.

 
CHRISTOPHER & SEBASTIAN