Man måste ändå älska SVT för att de sänder dokumentärer om dragspel på kvällarna istället för underhållning och annat trams. Vem vill se Robinson-Robban äta sand när man istället kan göra en djupdykning i dragspelets förlovade värld? Jag hoppas att det kommer uppföljare på samma tema, och gärna att man vinklar det på ett Outsiders-sätt som Kanal 5. Typ ”Hjälp jag har sex med mitt munspel”, ”Min livskamrat panflöjten” och ”Jag ammar min saxofon”. Där har vi teveunderhållning som kommer att kunna locka storpublik. 

Vissa gör revolt mot föräldrarna genom att börja röka och supa hela tiden. Själv så MMS:ade jag den här bilden till min mamma nyss med budskapet att arton år av Kellogg’s Frosties-förbud inte har lönat sig, och att hon inte kan stoppa mig från att köpa det nu när jag har flyttat hemifrån. Det känns så sjukt wild and crazy. Det finns ingen förälder som vrålar ”DU KOMMER BLI TANDLÖS INNAN DU TAGIT EXAMEN” åt mig längre.  

Nu är det bara jag och min skål med yoghurt och Frosties mot världen. Om man tänker sig att ett paket ”All Bran” är den alldagliga stressade vardagsflingan med småbarn som har tappat livslusten, så är Frosties den glamourösa flingkusinen från USA som inte sparar på levnadsglädjen och som alltid är klädd i ett dekadent sockerfodral och är hög på livet. Klart att man hellre vill starta sin dag med en sån sockerfest istället. 

Återkommer när jag inte har några tänder kvar och kan använda mina fettvalkar som vinterjacka. 

Jag vill boka en weekend till Gdansk bara för att mina vänner ska fråga mig ”Hur var det i Polen då?” så att jag kan svara ”Jo tack, det var Gdanska bra”. Jag hoppas att de kör med den sloganen när det är dags för nästa reklamkampanj. 

Bilden ser ut som skit för att jag stod i rulltrappan och den hackade som fan när jag skulle fota. Kände mig som en fjortis när jag stod där och bara ”Menåååh vänta jag ska bara ta en bild till min BLOGG!!!!!” och kände mig som 15 igen. 

Idag så var det premiär för Danspalatset Playa Del Sol på TV3. Ett program för oss som har tröttnat på unga, vitala semesterhunkar med shotrace i siktet och istället vill träffa deras föräldrar. Det verkar vara en så spännande plats, och jag har skrivit ihop en alternativ resemålsbeskrivning som TV3 och charterbolagen kan använda sig av. 

I Playa Del Sol så vet man aldrig om det är poolen eller ens mormors gäddhäng som man guppar omkring i. Regn faller aldrig från himlen, och den enda nederbörden som når marken är skyfall av klimakterievätskor från de turistande chartercougars som befolkar platsen från maj till oktober. I Playa Del Sol är palmerna högre än någon annanstans, men de är inte högre än hårfästena på klimakteriekvinnornas män. På plats på Playa Del Sol erbjuds en mängd olika aktiviteter som passar alla, och de mest populära innehar namn så som ”Gissa namnet på det barn i Taiwan som tillverkade din foppatoffel”, ”Busring dina vuxna barn och säg du behöver pengar till en ny lever” och ”Permobilrace i vattenbrynet på stranden i solnedgången”. Hotellen i Playa Del Sol är alla i toppklass och är utrustade med faciliteter så som askfat lika stora som barnpoolen, en kyl fylld med After Eight och en låda med kattsand i badrummet för att förstärka känslan av strand så att man slipper lämna hotellet i onödan. Kvällarna spenderas med fördel på de olika dansklubbarna som ligger utspridda över staden, och vi lovar att ingen lårbenshals förblir obruten när kvällen är slut och en ny dag gryr.

Ser fram emot att följa det här programmet i höst. Alltså på riktigt. Längtar tills jag får poppa popcorn och räkna rynkor på bästa sändningstid, och nu är det äntligen dags varje tisdag hela hösten. 

Ni andra kanske fortfarande går omkring och flashar era festivalarmband och känner hur de blir mer och mer marinerade i svett för varje dag som går, men själv så bär jag mitt VIP-åkband från Gröna Lund med stolthet. Jag får komplimanger hela tiden typ! Först tror folk att man har varit på festival och bara ”Jahaaa var har du varit någonstans då?” och tror att man ska säga typ ”HULTSFRED BABY!!!!” men så ser de att det står Gröna Lund och bara ”Oj jaha….”. 

Det är ju tydligen rätt viktigt att man ska VISA UPP att man har varit någonstans. Ett åkband känns ju som en rätt lagom synlig accessoar att bära med sig, men om jag hade vunnit en såndär ENORM Marabou i ett chokladhjul så hade jag typ burit med det överallt av ren stolthet. Alltså även i flera dagar efteråt. Tänk er att man sitter på bussen och tar med sig sin stora Marabou och tar upp två säten och säger typ ”Åh jaha oops du kanske ville sitta här men….. här sitter faktiskt min lilla vän Marabou och vi umgås lite just nu…. så förlåt”. Bara för att visa att man ÄR någon!!!! 

Själv så har jag aldrig vunnit något i ett chokladhjul. Det bara snurrar och snurrar och tar alla mina pengar. Typ som livet i största allmänhet.