Sitter här och planerar nästa veckas matsedel i livets buffé. Jag och mina sköna mobilkuponger. Vet inte vilka ni brukar smsa med men jag har massor med vänner och de heter saker som Kelda, Findus, GB, och hon den där ”Karin” som ”Karins lasagne” från Familjen Dafgård är döpt efter. De är så himla galna och sköna allihopa och jag älskar dem mer och mer för varje dag som går. 

Nu ska jag och Kelda prata lite med varandra på FaceTime och utbyta erfarenheter. Ska kanske lägga till henne på speed dial också så att jag kan nå henne så snabbt som möjligt. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. 

SNO INTE MIN KUPONG NU DÅ!!!!!!! Nä jag bara skojar. 

Hej bloggen! *lever kvar i 2007*. 

Ni vet när man står och väntar på tåget och det är skitsent på kvällen… Och så kommer det fram en jättekonstig kille och frågar varifrån tåget till Märsta går…. Och så blir man så rädd att man råkar prutta instinktivt innan man hinner med att svara…  Fan. Men alltså det hördes inte iallafall. Tror jag… Ja det var väl det mest intressanta som har hänt mig idag.

Jag är tillbaka i Stockholm nu. Hann typ bara åka hem och få ögonbrynen noppade av mamma innan det var dags att dra igen. Sånt där tar så jävla lång tid och jag skriker varje gång och tror att pincetten ska sticka hål på ögonlocken. Det är det värsta jag vet och det närmaste jag någonsin kommer att komma något självdestruktivt beteende. VET NI HUR ONT DET GÖR ELLER??? Kan inte fatta hur en pincett kan göra så ont trots att den är så liten och petite. Och jag skulle aldrig kunna noppa ögonbrynen själv heller. Jag vill ha någon annan att skylla på om ögonen skulle ploppa ut. Skulle väl kunna gå till någon ”salong” (herregud) och göra det, men då hade man väl blivit sittandes där hela eftermiddagen och hon noppkvinnan hade väl säkert sagt att det var ”det värsta” hon sett i hela sitt liv och typ sjukskrivit sig några månader. 

Men min rumskompis har åkt bort några dagar nu. Hittade en lapp på kylskåpet där det stod ”Här är färdigkokad pasta till dig för att du är handikappad”. Och så åt jag den och hällde olivolja över den och tyckte att jag var skitduktig och kreativ och började fila på min ansökan inför nästa säsong av Sveriges Mästerkock. Ville nästan slänga på ett salladsblad, men det är dumt att överdriva. Ska ju inte direkt lägga upp den på Instagram. 

Idag så var jag på en fantastisk storslagen modefotografering. Alla var där och ville visa upp sig och synas på bilder som folk skulle minnas under många, många år framöver runtom i världen på olika exotiska platser. Paris, Berlin, Hong Kong, L.A, Barcelona, Åland. Och med det så vill jag säga att jag var och förnyade mitt passfoto hos Polisen. Det var väl lika hemskt som vanligt. Stod där och bara ”MAN FÅR INTE LE!!!!!!” och försökte vara jätteallvarlig och tänka på statsskulden och nerhuggna regnskogar och gulliga isbjörnar som driver omkring ensamma på isflak som håller på att smälta utanför Grönland. Sånt som får en att se ledsen och bedrövad ut. Jag vet inte om jag lyckades men jag stod där och putade med läpparna istället och såg spetälsk ut. 

Precis innan jag skulle ta bilden så hade jag haft på lite sånthär kladd på läpparna som ska göra dem mindre torra. Tyvärr så gjorde det att det ser ut som om att jag har läppglans på mig, så nu står jag där på bilden och putar med läpparna som en sjukdomshärjad transa. Och håret är typ en könsneutral myrstack.  Det känns ju inte direkt som Instagram, men vi får väl se hur bilden ser ut när jag hämtar ut passet. 

Det är ju standard att säga att man ser ful ut på sitt passfoto. Inget konstigt med det. Kanske för att det är 100% sant. Det är ju inte direkt som på film när man hoppar in i en fotoautomat och tar massa quirky bilder och typ hånglar upp någon samtidigt och allt är galet och tokigt. På Polisen är det ju rätt död sinnesstämning. Och det är inte direkt något läge att skoja till saker heller. Typ dra bombskämt och sånt. 

Men en rätt skön grej skulle vara om ens passfoto fick bestå av vilken kroppsdel som helst. Alltså om man inte hade behövt ha ansiktet på det. Det skulle ju vara rätt skönt om man typ kunde få ha bröstvårtan, örat, foten, knät, eller någon annan kroppsdel som ändå ser likadan ut efter fem år. Så hade man sluppit stå ut med sitt ansikte och skämmas. 

Jag är i Gävle nu. ”Hemma”. Känns SÅ konstigt. Det här är ju så klyschigt men jag vet verkligen inte var jag hör hemma någonstans. Jag vet inte ens om jag är hemma eller borta nu!!!! Känner mig så konstig när jag ba ”Ja nu är jag hemma igen…. eller…borta”. Kommer typ att vänja mig med det här lagom tills att jag dött. Men nu sitter jag här iallafall och är fem år igen. I Stockholm så är jag helt vuxen och typ pensionssparar och städar toaletten och går hem från tunnelbanan mitt i natten utan att vara rädd, men så kommer man hem och pappa bara ”akta så du inte doppar tröjan i köttfärsåsen” när vi äter och så blir man ett spädbarn igen i behov av en haklapp. 

Men det är skönt att vara hemma också. Och man kan hota att åka tillbaka till Stockholm också om man blir arg. Man kan typ vråla ”OM INTE TOAN BLIR LEDIG SNART SÅ ÅKER JAG HEM TILL STOCKHOLM IGEN OCH ÅKER TUNNELBANA SENT SOM FAN SÅ SKYNDA ER!!!”. Såna grejer. Det har sina fördelar att inte bo hemma längre. 

Vet inte ens vad jag ska göra här. Ska väl dra runt på stan och tjata på gamla klasskompisar att vi ska ha ”reunion” och typ skratta och ba ”Hehe åh… ja… vad kul det var för en månad sen när vi fortfarande var en klass… hihi… hoho…ja… men det är över nu… och vi har inget gemensamt… men vafan ta en cider och drick det här är ju astrevligt”. 

Tja. Jag hade ”en mysig stund i biomörkret” igår kväll, *ler hemlighetsfullt med munnen full med popcorn*. Nä jag bara skojar. Det finns inget att vara hemlighetsfull över. Jag såg på Spiderman och ÄLSKADE. Gillar hur han bara kastar ut massa skitstark spindelväv och halar in någon snygg tjej och bara ”YEEEEAAAAH” och räddar världen. Typ som om att han var med i en av de där Coke Zero-reklamerna när allt bara exploderar och det enda man ser är eld och stora urringningar, fast istället för trettio sekunder så håller det på i två timmar och en kvart. Men den var fan bra ändå, fast orealistisk att killen är SÅ snygg när han egentligen typ rimligtvis borde vara värsta aknetönten vars största superkraft skulle vara att spruta ut jättehårda strålar av finnsaft. 

Hade VIP-biljetter till bion. De kostade 255 kronor styck och det var inte jag som betalade. Det är så sjukt dyrt med bio ändå. Det är ju som om att en halv tibetansk bergsby skulle kunna gå i skolan i ett decennium för pengarna man spenderar om man är typ fem pers som ska gå på bio tillsammans. Men aja, det ingick dricka och snacks. Det stod ”Very Important Popcorn” på popcornkartongerna. Fattar ni? Very Important Popcorn= V.I.P HAHAHAHAHAHAHAHAHA. Nä, inte jag heller. Sen så fick man sitta i typ stora gynekologstolar högst upp på balkongen i salongen med utsikt över alla som hade köpt vanliga biljetter några meter nedanför. Det är typ konstruerat så för att man ska kasta popcorn i deras huvuden och vara dryg. Kul, men definitivt inte värt pengarna. 

Jag är ju ingen biomänniska egentligen. Tycker mest att det är jobbigt att vara fast på samma plats i typ två timmar i sträck utan paus. Vill liksom kunna stoppa filmen i någon minut eller två och kunna gå på toa utan att skämma ut sig för en större småstad. Att ha blöja känns ju lite VÄL 1995 för min del. Förr var jag jämt asrädd att det skulle börja brinna i salongen eller något annat jobbigt. Satt på helspänn hela tiden och var redo att släcka vilken brand som helst med 0.4 liter blaskig cola och bli Filmstadens superhjälte. Det hände aldrig.