Fan alltså det har varit så fuktigt hela dagen att jag inte har kunnat blogga. Känner på mig hur tangentbordet bara skulle ha klibbat ihop och blivit nersmält och blivit till droppande sommardagg om jag ens hade försökt. Och nu sitter jag här i ett mörkt hörn som ett emo och hör hur mina fettmarinerade fingrar smattrar och håller på att skriva blogginlägg jag kommer skämmas över några månader senare. Naww!!!! 

Sitter bara och tänker ut dåliga skämt för det mesta. Det här kom jag på idag, men det bygger på att det är fint väder vid tidpunkten då man drar det. Annars så failar det tyvärr. 

”Är din dator skyddad?”

”Jaa!”

”Vad har du för skydd då?”

”Nä men solkräm bara, solfaktor 50”. 

Japp…………………. Kanske inte så konstigt att jag sitter här själv. Sitter här och andas genom en chipspåse. Vi hörs! 

Alltså…. Ni vet de där paren som finns i skolan. De där som typ hånglar upp varandra i korridoren jämt och typ dreglade ner varandra och var som ett enda vattenfall av kroppsvätskor på skolgården. Jag har hittat motsatsen till dem nu. Alla jag gick i skolan med blir ihop med varandra nu när vi tagit studenten. Eller alltså kanske inte ”alla”, men vi snackar om typ två, tre stycken från min klass som har blivit ihop med klasskompisar eller folk från parallellklassen inom en månad efter att vi tog studenten. Jag tycker att det är så sjukt. Liksom om de har gått omkring och väntat i typ tre år men inte vågat bli ihop förrän efter studenten på grund av jag vet inte vad. Naww. Det är verkligen äkta kärlek. Den har vuxit i samma takt som fjuniga mopedmustascher och kommer att blomma under väldigt lång tid. Jag skulle aldrig ha haft tålamodet att vänta iallafall. Hade väl suttit där på skolgården och hånglat mitt i vintern och typ frusit fast med arslet i en bänk och blivit dumpad innan våren. 

Men jag tror att det är bra faktiskt. Det där med att vänta med att bli ihop med sin gymnasiecrush tills efter studenten. Det blir ju lite mer äkta, typ. Även om jag nästan blir arg när jag tänker på att de gått omkring och hållt tillbaka sina explosiva pubertetslustar under så lång tid. Jag skulle verkligen ha briserat. Alltså jag hatade förr när folk typ vrålade ”ÖÖÖH VAFAN KLASSINCEST ELLER???” om två personer i samma klass blev ihop. Liksom man är ju inte syskon bara för att man går i samma klass. Man delar ju inte direkt DNA om vi säger så, och man kan ju inte rå för att man blir kär och personen råkar dela samma schema som en själv. Det är ju gulligt bara naww. 

Jag som alltid har velat gå på sommarbröllop! Hoppas som fan att jag får chansen nu om mina före detta klasskompisar gifter sig snabbt som fan. Skulle på riktigt dö då så jag sitter här och håller tummarna och lämnar in kostymen till kemtvätt och hyr en bil och sånadär vuxna grejer. Längtar nu.  

Den här scenen utspelades nyss. Jag bara: 

”Åh japp nu så har jag köpt biljetter till Justin Bieber till min syrra, hon kommer bli sååå himla glad och har väntat så himla länge, han är typ hela hennes värld och luften hon andas”

”Men guuuuuuuuud vad kul, hur gammal är hon nu igen, 13?”

”Näääää. Asså 17 och ett halvt”. 

Men men. Riktiga biljettsläppet är ju imorgon men Tele2-kunder hade någon förtur så nu sitter jag här och ser dum i huvudet ut med tre biljetter till Justin Bieber i april till min syrra och hennes kompisar. Egentligen så vill jag också gå och se honom dansa där i blöja och med sin gulliga hårvaxmarinerade skalle, men livet handlar om prioriteringar och tyvärr så måste jag avstå från den decibelupplevelsen. Annars så skulle jag stå där längst fram och vråla utan att höra mitt eget skrik och typ bli helt ihoppressad av trycket från 15.000 småtjejers guppande kroppshyddor som gungar i takt till musiken. 

Det här är lite sjukt men jag har aldrig varit på någon ”riktig” konsert. Alltså någon lång, som håller på i typ mer än en timme. Känner mig som ett galet freak. Typ som om att jag suttit i en träskpöl i hela mitt liv och bara lyssnat på porlande gegga och tyckt att det har varit fantastiskt. Senaste gången jag såg något live var väl typ Lasse Berghagen, men sista augusti så ska jag gå på Lady Gaga om hon fortfarande existerar. Det var ju rätt länge sedan man hörde något från henne så jag misstänker på riktigt att hon har förvandlat sig själv och sin egen hud till en tigande köttklänning som inte kan sjunga längre. Tills motsatsen har bevisats så kommer jag att leva i tron om att det är sant. 

För er kanske det här bara är två toarullar. För mig så är det ett litet altare. En Hall of Fame centralt placerad i badrummet där jag samlar på mig minnen och kan se tillbaka på vad jag har gjort och åstadkommit i livet. Det är så kul att kunna fylla på med nya rullar och känna att både tiden och livet går framåt. När sommaren är slut kanske hela badkaret är fyllt med förbrukade toarullar. Då kan jag ta ett bad i dem och känna hur livet passerar revy. 

Förr så räknade jag alltid tiden i ansiktsmasker. Typ ”När går bussen?”, ”Om en ansiktsmask typ”, ”Hur lång är lektionen?” ”ÅÅÅH SKITLÅNG, typ 6 ansiktsmasker”.  Och varje ansiktsmask skulle vara i ansiktet i minst 15 minuter, så sex masker innebär 1 timme och 30 minuter. Ja ni fattar hur det går till. Nu så funderar jag på att räkna tiden i toarullar istället. För att kunna se tillvaron och tidens gång i ett större perspektiv och få en större förståelse för min existens. Vem vet var i livet jag befinner mig om 100 toarullar? Blir helt till mig av bara tanken så jag ska börja med det nu. 

Frans med rumskompis kan idag kan stolt meddela att de idag, tisdagen den 3 juli 2012 klockan 21.56, slutförde en lyckad tvättsession allra längst ner i källaren där tvättstugan råkar vara placerad (Stockholm Solna, 59.36004)