Kära läsare, ni är så snälla och trevliga. Det tycker jag är trevligt, för det gör mig på bra humör. Ni är också smarta och ger bra tips. Tyvärr är jag inte lika bra på att svara när ni skriver, utan tenderar att vilja ta saker i kluster. Här är ett sådant kluster, mestadels frågor men också lite annat (beröm tillexempel, jag behöver det idag). Hoppas det är till nytta och belåtenhet. Here we go.
Ola skriver:
Jag köper alltid massa grönsaker och så kommer jag inte ihåg att använda dem förns de ser ut som skit, finns det något man kan göra med grönsaker som är nästan döda? tack för bra blogg!
Svar:
Hej Ola. Ja det är så trist, att man ska behöva stå ut med åldrandets alla downsides. Till skillnad från i människornas värld, där ålder brukar medföra vissa kvalitativa saker så som visdomar och pondus, blir ju grönsaker sällan mer spännande med tiden (rotfrukter undantaget, de är grönsaksvärldens kackerlackor och överlever alla påfrestningar och ser typ likadana ut från vaggan till graven). Men alla gröna grönsaker, vad gör man med dem? Vi tar några exempel.
– Är salladen bara lite deppig kan den må bra av ett isbad en stund.
– Om du har ledsen bladspenat passar den utmärkt i stekpannan med lite vitlök.
– Ful gammal broccoli kan räddas till en viss gräns, och med räddas menar jag wokas. Är den brun och luktar illa passar den bättre i jorden där den kom från.
– Överhuvudtaget gäller (surprise) sunt förnuft med grönsaker: är det mögel på, skär bort det och använd resten om den fortfarande ser fresh ut. Luktar det illa? Då vill du kanske inte stoppa det i munnen heller.
– …Men bästa knepet att ta till vara på sånt som tappat sin forna grace är att göra gryta på det. Tillexempel en sån här curry med kokosmjölk och pumpa (med eller utan havs-elementen) eller en minestronesoppa – i den kan man mata i lite allt möjligt, således perfekt för den här typen av kylskåpsimprovisation.
– Om allt annat misslyckas: köp en hamster/gris/höna och donera grönsakerna som mat till dem.
Linnéa skriver: Fler recept! känns som att du ofta har lagat något som du inte skriver recept på utan säger att det ska komma men de kommer aldrig :'((( nu hittar jag inte inlägget jag tänkte på, men jag vet att det förekommer. Du säger att du lagat och ätit något och så tänker man ”det lät gott hur har hon gjort”?!?!? p.s. tycker du är ett himla geni. d.s.
Svar: Det stämmer! Anledningen är nog att jag tycker att det tråkigaste med den här bloggen är att skriva just recept. Jag tänker alltid att det finns så himla mycket recept på internet, och massor av matbloggar som i princip bara går ut på att rewritea olika recept, och jag vill inte ställa mig till den skaran om inte nödvändigt. Men du har rätt! Om man ger ett finger får man fanimej ge hela handen – lovar att bli bättre på att skriva recept på mat som nämns! Tack och kram!
N skriver: Jag vill veta vad man lagar till nån som man vill ska bli kär i en!
Svar: Vilken bisarr fråga. Om jag visste det skulle jag ha ett helt harem av kärlekskranka/mätta personer. Men det har jag ju inte. Spontant skulle jag dock säga att alkohol är en ganska bra idé, det kan få hämningarna att släppa hos den mest stelbente. Vill man inte supa ner den vars kärlek man hoppas vinna kan man förlita sig på dofter – hur saker doftar spelar nämligen en himla massa in i vad som händer därefter, skapar fina associationer och så vidare. Antingen gnider du in dig själv i kanelbullar, eller så bakar du dem när personen är i närheten. Du fattar. Eller också satsar du på att laga något som tvingar er till interaktion, det vill säga något som kräver att man plockar och duttar och grejar med händerna när man äter. Det är mysigt och kanske väcker någon osofistikerad urtidsinstinkt eller så. Men om jag ska tala av egen erfarenhet skulle jag säga ostron, och det är inte för att jag älskar att äta ostron. Lycka till!
Ansi skriver: Du är så rolig, Slaktarn, så du får skriva om precis vad du vill! :) Men en fråga finns! Min vän tål inte salt och kryddor (annat än örtkryddor) eller något annat som smakar mycket (paprika och syrliga saker går inte alls). Kan du tipsa om någon god valfri, örtig rätt som ändå smakar nånting?
Svar: Ansi, tack snälla du. Nu vet jag ju inte precis exakt hur känslig din vän är (tomat? citronskal? osv) men oavsett finns det stora möjligheter för denne att ändå bli lycklig. Jag tänker direkt på milda citrusartade smaker som brukar förekomma i östasiatiska köket, såsom citrongräs, limeblad och liknande – inte syrliga och skarpa utan mer aromatiska. Det kanske kan vara något för din vän? Om inte finns det förstås massa örtiga grejer som är goda. En slags smart all-rounder är att smaksätta smält smör med örter (timjan, rosmarin, dragon, salvia, whatever makes your day) och ringla det över valfri god grej. Pilgrimsmusslor, sparris, en bit kyckling? Ja du fattar. Färska örter plus ugn är annars en episk kärlekshistoria. Ugnsrosta kött som du örtbombar, eller gör något med rotfrukter och stora kvistar av din favoritört. Andra rätter: Testa att laga ett sånt här persiskt ris med dill. Eller gör en oregano- och basilikaspäckad melanzane alla parmigiana (förutsatt att din vän kan äta koncentrerad tomat), och ta det lugnt med saltet. Eller den här rätten med lax, där fänkålsfrön och färsk dill är stjärnorna. Annan smart grej: umami. Alltså det finns ju så mycket!!! Tycker vi vänder oss till resterande läsarna – tipsa i kommentarerna tack.
A skriver: Vill ha ett inlägg om spaghetti och köttfärssås!!!
Svar: Ja men det är väl på tiden. Stay tuned.
Sofia skriver: Orelaterad och kanske osvarbar fråga men jag översaltade just min höna :( :( Du råkar inte ha något tips mot översaltning? Typ asmycket gräddfil till eller något?
Svar: Skrattade mycket åt detta med att råka översalta sin höna. För det påminde mig om en underlig facebookstatus jag läste en gång där personen vad ledsen över att ha ”trampat på en duva”. Orelaterat och kanske obegripligt, men ändå. Till saken. Salt! Att översalta är i princip det enda misstag man kan göra i köket som inte går att korrigera, såvidare man inte bestämmer sig för att laga ännu mer mat (utan salt) och sedan blanda ner i den första, men vem orkar med sånt. Naturligtvis finns det ändå knep att ta till. Ett av dem är att öka på fettet, det lurar smaklökarna en smula genom att liksom fetta in dem så att de inte blir lika duktiga på att detektera den salta smaken. Kan man göra detta genom att tillsätta någon mejeriprodukt är det ett extra uppsving. En gnutta socker kan också vara en bra distraktion, men var försiktig så att du inte hamnar på efterrättssidan. Min go-to-metod är dock att öka på syran. Jag vet inte vad det är, men det gör allt lite bättre. Testa.
Josefine skriver: Det kanske vill hävda att det är ett kört lopp för dig nu, men om inte riktigt än gör chiapuddig efter det här receptet! Det är gott på riktigt! Använd kokosmjölk även här. Om inte heller den går hem tycker jag inte det finns någon anledning att ge dessa frön mer tålamod. Så jävla fantastiska är dem inte. Havregrynsgröt har ändå funkat som frukost i, kanske inte alla, men snudd på alla tider. greenkitchenstories.com/chia-raspberry-breakfast/
Svar: Jag är väldigt nära att ge upp. Men jag är inte hopplös. Hoppas jag. Ska testa.
Morty86 skriver: Grym text! Får man önska att blogginlägg? Har nämligen fått för mig att göra egen buljong och hamstrar grönsaksblast i frysen. Dock osäker på vilka grönisar som funkar ihop. Tänker att du i din mat-visdom har många tips på ämnet :) Oavsett tack för mkt bra blogg!
Svar: 100% Ja! Snart öppnar kocken Sayan Isaksson en stockholmsrestaurang på temat. Kanske kan bli ett studiebesök där. Tack och kram!
Frida skriver: Alltså vågar tyyyyp inte ge mig in i den här debatten men inlägget får mig att tänka på en relaterad grej som jag tycker många ägnar sig åt nu; att hävda att magen blir ”svullen” av än det ena än det andra och därför utesluta typ allt utom råa grönsaker med ett chiafrö här eller där. Min högst ovetenskapliga teori är att magen blir svullen för att man lägger mat i den, inte för att bröd är skadligt för gemene människa. *duckar och inväntar stenkastning*
Svar: Oj oj oj, ja nu är du ute på hal is. Hehe. Jag är också trött på IBS-hetsandet, och då har jag ändå en gång i tiden diagnostiserats med just IBS. Under ungefär fyra års tid kunde jag knappt äta en karamell utan att bli som en boll i min annars mat-tomma stackars mage. Det var jobbigt för det gjorde ont och jag var oftast tvungen att lägga mig och vila efter varje måltid. Jag gick till en läkare som klämde lite och såg fundersam ut. Såhär gick vår konversation:
Hon: Det verkar vara IBS.
Jag: Vad betyder det?
Hon: Irritable bowl syndrome.
Jag: Irriterad tarm syndrom?
Hon: Ja.
Jag: Alltså… ont i magen?
Hon: Ja.
Jag: Men diagnosen kan ju inte vara ont i magen när jag kommer hit för att jag har ont i magen? Det vet jag redan.
Hon: Ja men så är det.
Så var det inte mer med det. Vore intressant att höra andra IBS-storys! Vänder mig här till samtliga läsare: hör av dig, om du råkar vara en av dessa stackars utsatta! Frida, dig önskar jag ett långt och IBS-fritt liv.
Amanda skriver (ang detta inlägg): Intressant. Ägg är ett så undervärderat livsmedel. Jag bor sedan länge i UK och äter numera bara dessa, Burford Browns. Trodde inte att ägg kunde vara så goda. Kostar ca 6 kr styck. http://www.clarencecourt.co.uk/our-farms/
Svar: Tack för tipset! Det har varit lite trixigt att hitta ägg som inte får en att vilja hamna direkt i helvetet av att äta. Alla tips på ”bra” ägg mottages tacksamt.
Mats Udd skriver: Alltså dom där soupdumplingarna är det bästa jag vet. Skulle jag bara få äta en rätt för resten av livet så skulle det bli Joes Shanghais soup dumplings. Det är livet själv i form av en maträtt. Synd att du missade :(
Svar: Hej Mats Udd, du har gjort så att jag gråter blod. Nästa gång :,(
Karin skriver: Något jag önskar att du skrev om: bufféer. Hur ser du på dem, hur ska man bete sig, hur ska man välja brunchställe, vad är bra och dåligt osv. Tänker mig att du skulle kunna göra detta underhållande!
Svar: Älskar bufféer! Det finns ju inget som tar fram ens inre väsen så effektivt. Ibland är det en riktigt ful och girig typ som dyker upp, trots att man i övrigt är en sympatisk person. Vad gäller brunch är det inte ofta jag är med och upplever det, då jag är en så fruktansvärt trött individ och föredrar att hålla mig nära sängen den tiden på dygnet. Men va sjutton, en buffé-text ska vi väl klara av att knåpa ihop! Det blir kul!
Sara skriver: Vad var det för fel på Zocalos burrito? Jag vallfärdar till dem. Fräscht och rejält! Koriander och lime, mmm.
Svar: Hej Sara. Min första och enda erfarenhet av den var att den var bulkig, blaskig och inte smakade mycket. Och så tog det lång tid. Förhoppningsvis något slags undantag till hur det brukar vara.
Natalie skriver (ang ett recept på korvstroganoff): Gjorde korven igår! så jävla göttitgjorde korven igår! så jävla göttit
Svar: Hurra! Blir alltid lika paff när någon faktiskt lagar det jag skriver recept på. *firar*
Johanna skriver: Julia! du ljuva, jag ska prova på att göra dumplings på tisdag, och visst finns det recept här och där på nätet men inget känns 100% bra! det är ju trots allt lite krångligt, och jag undrar om du har provat att göra typ dim sum? har du något bra tips på en kick-ass-fyllning eller något annat bra att veta som du kan dela med dig av? älskar blogge, den ger mig liv, kram
Svar: Hallå där Johanna. Du gör alldeles rätt i att laga dumplings, det är inte bara gott utan också ganska trevligt att sitta och pyssla med. Dim Sum har jag ingen stor erfarenhet av, men fyllningar har jag tankar kring. Jag brukar hålla mig till någon slags tumregel att utgå från två element som får dominera, som fläskfärs och jättemycket grovhackad ingefära, eller svamp (portobello eller shiitake) och sechuanpeppar. Sedan kan man addera vårlök/vitlök eller whatnot efter humör, det finns alltid rum för improvisation. Det viktiga är väl att dumplingsen blir fluffiga och inte som små kompakta klumpar. Hur man säkrar fluffigheten är en nöt jag hittils inte lyckats knäcka, det blir olika varje gång beroende på fyllning, men en försök att inte packa fyllningen för hårt.
K skriver: Haha skitkul att du skalar ner tråkiga vintermorötter till späda primörer det ska jag också börja göra. Men glöm inte att skriva om persianamiddagen. Har själv gjort en och det blev supergott! Väldigt mycket recept i den boken som ser lovande ut det vore kul att se vad du tycker om det du lagat
Svar: Persiana är den bästa kokboken jag snubblat över på evigheter. Det är synd och skam att den fått figurera så lite här som den har, men det får det bli ändring på. Cirka all mat i den är antingen intressant eller jättegod. Men oftast båda.
Frida skriver: Hej Slaktarn! Jag skulle behöva lite hjälp. Någon gång i december blev jag sugen på strimlad vitkål. Som man ju då gör önskade jag mig en matberedare i julklapp vilket jag också fick. Nu har det snart gått två månader och den står kvar i sin kartong. Jag vill verkligen göra en typ av sallad som håller några dagar (jobb och småbarn ger lite energi över till dagligt salladshackande). Har du något tips? Eller tips på annat som kräver en matberedare eftersom jag ändå längtar efter att få packa upp maskinen. Tack på förhand!
Svar: Problemet med matberedaren är ju att den är stor och har en massa små obegripliga extradelar, vilket gör att man inte riktigt orkar plocka fram den hela tiden. Fördelen är att det är kökets mest mångsidiga apparat, och när ni blivit vänner kommer den att vara trogen för evigt eller i alla fall tills den går sönder (och då kommer du hedra den genom en värdig begravning). Vitkålssallad är ju en sak man kan ge sig på med matberedarens hjälp. En annan sallad du kan göra är en thailändsk sallad som heter Som Tam. Det finns ändlösa variationer på den, men grovt sett utgörs den av råriven grön papaya (omogen mango är också gott), rårivna morötter, röd chili efter smak och rostade krossade jordnötter. Alltsammans ackompanjerat av en dressing på fisksås, lite socker och lime. Gör mycket och släng in i kylen, och så har du lite extra jordnötter separat att ösa på innan servering. Eller försök dig på den här salladen som är sprungen ur Nigella Lawsons smarta hjärna, och tipsad om av en bloggläsare under signaturen E: ”sallad på morot, spetskål och jordnötter med sesamolja och rödvinsvinäger”. Andra grejer du ska ge dig på är alla typer av röror, som sån här salsa verde (men mixa inte sönder för mycket), självklart hummus, och så vidare. Välsigne dig och din matberedare.
Tove skriver (ang att sluta med socker): Alla blev så himlans till sig om dieter vilket jag förstår. Men nu handlar det inte om någon vikthets utan om andra saker? Läs texten? Själv blev jag mycket inspirerad till att sluta äta socker efter att ha tittat på ”That Sugar Film”. Men sen runt jul så blev kaklusten för stor och BAM så blev jag fast igen. För min hjärna äääälskar känslan. Men nu tror jag att jag ska starta upp igen. Skillnaden på hur man uppfattar typ hallon när man äter socker vs när man inte äter socker är ENORM. Du har rätt i att subtila smaker kommer fram.
Svar: Spot on. Jag undvek socker i tre månader, men hoppade på sockervagnen igen i samband med att jag åkte till New York. Resultatet var mycket mer känsliga smaklökar och ett jämnare humör, alltså två fantastiskt softa grejer som gjorde mig supernöjd! Fördelarna med att ta det lugnt med sockret var oväntat många fler än jag trodde från början. Det enda egentliga minuset var att jag inte blev av med suget ever juice, som är och förblir min stora last här i livet. Ett annat problem är när man ska recensera krogar och sitter och tycker att allt smakar sött hela tiden… det blir en aningen obalanserad analys, men ett överkomligt problem om man är vaksam. Nu snaskar jag som sagt i min hur mycket socker jag vill, men jag kommer definitivt ta en sockerfri period igen vid tillfälle. Ser till och med fram emot det. Sjukt.
Iris skriver: Du är så himla grym (det viste du säkert redan, men det skadar aldrig att hör det igen). Jag älskar allt du skriver. Provade din brysselkål (som jag H-A-T-A-R) och granatäpple för Jul, och det blev en hit och nu tillhör till mina älsklingrätter. Tack. Kan du inte dela med dig receptet på hur du gör kroppkakor?
Svar: Hej Iris. Du kan inte ana hur nöjd det gör mig, att konvertera en brysselkålshatare till den goda sidan. Yes! Kroppkakor gör jag ungefärligt efter det här receptet, de görs på kokt potatis och blir alltså ljusa enligt gotlands- eller smålandsskolan. Vill man göra vegetariska kan man ge sig på fyllning som jag fått bollat till mig av Margit Richert, av svamp (allra helst trumpetsvamp) och rosépeppar. Vill du ha mer av kombinationen mig + kroppkakor blir du kanske glad att höra att jag var med i en podcast för ett tag sedan och pratade om just detta ämne. Jag tror inte att det finns att lyssna på ännu, men när den gör det lär jag väl hojta till, om jag känner min narcissistiska sida rätt.
Kawa skriver: Du är ju så fantastiskt smart och rolig samt skriver så bra! Bokkontrakt snart?
Svar: BRING IT ON
/Slaktarn
